Och så har hon blivit mamma till mer än bara kattungar
Vilka ni nu än är, här är Emma och hennes baby!
Sjutk att statistiken ligger stadigt trots NOLL i uppdatering.
Jävla digitalisering
Dagens fråga handlar om vad som hände. Vart hon tog vägen. Den där tjejen som levde i en rosa fantasivärld tillsammans med rosa ballonger. Där livet präglades av sköna livsfilosofier och fantastiska "stanna-tiden" frekvenser.
I dag är en ny fas uppenbarligen intagen. En fas som på olika sätt speglas av digitalisering och trist presshistoria.
Men. Hon är inte borta. Hon finns. Trots att många människor ständigt ifrågasätter hennes existens.
De rosa ballongerna finns fortfarande, liksom stereons ständiga spelande av Linda Bengtzing.
/Emma ♥
Käre bloggdagbok,
Söndag igen.
Jag sitter och funderar på vad jag ska bjuda på för storslagen bild av stjärnorna (Emma & Madde) i dag.
I övrigt två saker att rapportera om angående mig själv.
- En galen granne står i min hall och röker (!!!) . (Herregud, vart är vettet?)
- Jag kan inte säga till honom, för JAG har ingen som helst röst. Det som hände i Thaliand har hänt igen. Frustrerande.
/Emma ♥
Serious Talk!
De vet inte vem de har att göra med.
Här snackar vi ingen jävla nattsvart höst. Här pratar vi solsken.
Hur svårt kan det va? (Linda Bengtzing lär ut.)
Här följer tre jävligt jävligt interna grejer:
- Journalist Sverige får se upp. (HA HA HA)
- Den rosa boken är den bästa boken som finns.
- Frågar man VARFÖR hela tiden är man ju kung.
Emma är en fin människa
Emmas Prototyp är inte alltid så snäll.
I dag har han gjort följande uttalande:
- Emma du har damp. Du är inte inom ramarna. 
Foto: Damptjejen
Madde. Hjälp mig att hämnas.
Emma är en klant i högsta kaliber
Är man klantig får man väl skylla sig själv.
Tur att Stockholm råkar vara en sjukt vacker stad!
Livet börjar här och nu
Av med glasögonen, bort med Dagens Nyheter och fram med det vanliga.
Det där som präglade mitt liv förut. Madde, Schlager och sprit.
Hon kommer snart. Hon med stort H och argsinta blickar.
(Ja, då man skickar porriga MSN-bilder brukar man få lite arroganta virtuella blickar.)
Nu kör vi. Håll i hattarna.
Bakis, NEJ
Kära bloggdagbok,
Jag skríver för att jag behöver och bloggen bidrar alltid med glädje. (Joo, det gör den, i alla fall för mig.)
Okej. Läget är som följande punkter beskriver.
Idag BORDE jag,
- PLUGGA (Ja, asså, när behöver jag inte det?)
- Lyssna på universums ALLA nyheter. (Jag orkar inte, är trött på hemskheter,.)
- Tvätta kökslyckor. (Jag säger som brorsan, ORKA..?)
- Tvätta bilen ( Den har varit smutiisg i två år, den kan vara smutisg i två till.)
- Träna
Idag har jag/kommer jag:
- VILA
- VANDRA
- TITTA UT
Inte mer än så. Och detta för att jag är en ytterst oansvarig student som festar med mottot "I morgon är en annan dag"...
Nu är nu.
"Om man skulle leva sitt liv efter hur man skulle känna i morgon. Då skulle man ha et jävligt tråkigt liv."
En grym dag!
Komma till jobbet full är förmodligen inte helt sunt.
Kollegorna har antytt att mitt pedagogiska sinne varit väldigt mycket frånvarande.
Och lite håller jag med. Man bör ju faktiskt inte skratta när barnen ramlar.
Däremot erbjöd jag mig att bädda upp madrasserna efter vilan.
Det slutade såhär:
Utslagen dagisfröken i tajts och solbrillor sover djupt.
Rynkig 22 åring!
Kollegan: Avskyr inte du att ha solglasögon?
Emma: Jo, men jag har läst att man blir rynkig om man inte använder brillor.
Kollegan: Men inte inomhus väl...?
Kanske inte...
Men det spelar ingen roll.
Nu handlar det faktiskt om rynkor.
Då är det solglasögon som gäller, dygnet runt!
Emmas nya jobb
Lilla E har gått och blivit snickare, i alla fall assistent.
Måste bara tillägga att hon är mycket snäll mot sin prototyp, lillfot måste tycka att Emma är toppen!
Hoppas att hon hinner ha möte med Madde när hon har snickrat klart.
Madde gillar inte attt komma i andra hand.
Emma, jordens pärla
DAGENS MEST UNDERBARA EX:
♥EMMA♥
Härmed tar jag mig friheten att utnämna mig själv till världens bästa exflickvän.
Jag begrundar den faktan på att jag offrar min dyrbara tid för att städa i mitt exhem.
Observera att jag själv egnetligen är världens mest opedanta människa.
Men även jag har mina gränser för saker och ting.
Den här disastern är det absolut mest groteska jag någonsin skådat.
Och om jag på något vis glömt varför mitt ex är just ett ex, blir jag måttligt påmind nu.
Så, dags att återvända till mina nysattacker och allergishockar!
Missupffatning, igen!
Om det är de två osamspelta hjärhalvorna som inte kommer överens, eller om jag bara är allmänt självupptagen (JA, jag minns. Världen kretsar inte kring dig. Johorå.) har inte lyckats fastlås än.
Men missuppfattarnas okrönta drottning. Det är iaf jag!
Expediten på OK frågar mig efter legg, då jag ska inhandla snus åt min vän.
Han- (Efter att ha kikat på mitt legg) Jaha, haha, oj, du var ju gammal....
Jag- GAMMAL? Vadå, vad menar du med det? (Han vet inte till VEM han nyss sagt gammal..)
Han- Okej, 32.
Jag- (Höjer tom. rösten.) 32 jävla år. Är du från vettet? Vad menar du med det?
Han- Ähh 32 kronor tack. Ähh oj vad arg du blev
Ännu en gång får jag inta Opi lite halvt som halvt generad...
Men vem fan bryr sig om 100 år?
Sköna barn!
Inga krussiduller, de skildrar bara verkligheten exakt så som den är.
M 6 år imiterade sina fröknar idag, och då hon framställde mig fick jag mig både en tankeställare och ett gott skratt.
- Är jag verkligen sådär obstinat/stressad/disträ?
Att döma av hennes charad var jag åtmistone glad och positiv, jag skrattade konstant hela tiden. Att jag verkade förvirrad och klantig måste hon fått om bakfoten... Eller inte!
Hursomhelst fick jag ännu en gång bekräftat för mig själv vilken underbar människa jag är!
Vart är min skatteåterbäring?
Alla verkar ha fått sina pengar. Alla utom jag.
Jag vill också ha pengar.
Vill också göra 8 kontoutrag om dagen bara för att för en gångs skull läsa siffror och inte nollor.
Men. Antingen har jag blivit bortglömd eller så har pengarna redan förbrukats utan min vetskap.
Det vore tråkigt, men å andra sidan har jag säkert (?) gjort något kul för pengarna hur som helst.
Kontenta: Jag är lika glad med eller utan pengar.
TURIST PÅ VIFT!
Människan var iklädd rutiga stora byxor, nedstoppade i illgröna strumpor med "mary christmas" text på, följt av värsta sorten sandaler. Den randiga skjortan var nerstoppad i de rutiga byxorna som i övrigt satt väldigt högt upp. På huvudet bar hon någon form av gubbkeps/clownhatt.
-Är jag fin?
- Ähhh NEJ! (Varför ljuga då kroppspråket redan berättat allt.)
- Ha ha, jag vill bara skydda mig mot fästingar.
- OKEJ (här är vi måttligt normala...??) Du ser iaf ut som en tysk turist. EXAKT!
Stackars människa tänkte jag. Men ännu mer stackars oss. Då vi på utflykten spanade in båtar såg jag plötsligt min chans. Den tyska flaggan som blåste i fören gav mig hopp om livet...
Jag (givetvis HELT uppriktigt) samlade luft och skrek sedan allt jag kunde. "Snälla Ni, vi har en tysk turist här uppe som gärna hänger med en sväng"
Kollegan har inte varit glad på mig efter det. Hon bytte också kläder direkt vi kom tillbaka. Och jag har egentligen bara en sak att säga.
Om jag blir anmäld för mobbing så tar jag det! Det måste finnas gränser för hur man ser ut!
EMMAS DAG!
Ordet bakis ger inte ens tillstymmelse till att beskriva aktuellt tillstånd då jag denna undersköna nationaldag blev väckt av Madeleine.
Hon kändes inte som min bästa vän just då.
Bakisdagen har sedan fått passera i rätt trevlig riktlinje. Klädde ut mig till Miss Playboy på skämt och tyckte att jag var jätterolig. På Sandhamn drack jag öl och stannade tiden.
På vägen hem höll jag på att orsaka en båtolycka då jag släppte ratten i 40 knop för att jag inte kände för att köra mer. Fick lite bitter kritik, men försvarade mig givetvis om att jag bara ville skämta lite. Oklart hur bra det passade i just det sammanhanget att säga så....
Zlatan-tröjan är på!!!
Stackars min M som har fått plugga en underbar dag som denna...
Its so lovely!
BAKIS? Jorå, så att.
ONT I HANDEN? Joro, så att
STÄDSUGEN? Jorå, så att
Dagens pluspoäng
Mitt jobb får 10 pluspoäng idag.
Killarna som bär sand på gården är trevliga att titta på.
Och vem fan är du?
Snarare tillhör jag gruppen människor som ständigt glömmer ansikten, och alltid får försöka ta mig ur diverse pinsamma situationer med någon trevlig människa som talar vatten & vind då jag endast beordrar hjärnan att åtminstone försöka placera stackaren.
Var med kidsen på skolbesök då en ung, SNYGG och trevlig kille kommer fram och klappar mig på axeln.
- Hej Emma! Kul att se dig, är det bra?
- HEEEEJJJ! Jooo tack det är jättebra, själv då? (Jag ler givetvis mitt största leende och anser att mitt MVG i Sceenisk Gestaltning är riktigt bra att ha...)
- Hur går det på jobbet då?
Tänk, tänk tänk. Han frågade om jobb. Hur normalt är det som andra fråga? Det måste alltså vara någon jag mött i mitt arbete...
Jag, precis sådär jobbigt övertrevlig som vanligt babblar en liten stund om mitt jobb innnan jag inon mig plötsligt kommer på den briljanta idén.
- Hur länge sedan är det nu du var där?
Där satt den!
Och han märkte aldrig att jag inte haft en susning om vem han var!
