Vilka är ni alla 256 läsare?
Dagens fundering:
Jo, asså, såhär.
Vår statistik har tagit en rymdraket rakt upp i rymden sista dagarna. Vi förstår somsagt ingenting.
Men...
Våra stackars arma hjärnor maler. På nätterna, på dagarna, ja jämnt, vilka är ni?
Vi förstår att ni kanske inte orkar lämna en kommentar var gång. Vad ska ni skriva liksom? Gud vad roligt med tajtsspel, vad kul det varkar med en prototyp... Med andra ord. Rätt mycket onödigt/trist draddel.
Fast ändå. Anyway (engelsk översättning på ändå) så undrar vi vilka ni är.
Så här följer en, häng med nu, en kommentarstävling. Bäst kommentar vinner ett tajtsspel.
Mkt nöje. Givetvis!
En fin man!
Här kommer, typ, jätteviktig information.
Mannen på bilden ovanför föreställer en trött människa vi träffade på ett flygplan.
Han hette ett namn som vi inte minns. Men det var ett lustigt namn, för vi började nämligen skratta då han presenterade sig.
Här följer en eventuellt viktig information om honom. (De vi minns vill säga.)
Han pluggade/pluggar något vi inte förstod, i Oxford.
Han hade/har en Saab som han inte besiktigat på 10 år.
Han funderade/funderar på att köpa en hund.
Ja, asså, intressantare än så var han inte. Inte vad vi minns iaf!
Ett hjärta fyllt av smärta
Det är ohälsosamt att glömma mobilen hemma.
Vi tror att det nästintill är farligt. Speciellt om man är en populär människa. En människa som behöver nås typ varenda sekund, då är det nog lika farligt som att cykla utan cykelhjälm, ramla och slå huvudet och sedan sy ihop skiten på Karolisnka.
Så farligt tror vi att det är!
Föreställ er dilemmat:
Hur man under dagen känner sig helt tom, uppriven i hjärtat och bär på en själ fylld av sorg.
Hur man har ångest över telefonens ensamhet där hemma.
Hur tårarna kryper längs kinden för att tillslut smaka salt i munnen.
Hur frustrationen över att stå helt ensam mot världen nästan äter upp dig.
Hur allt slitits ifrån dig på ett groteskt och brutalt vis.
Dagens smärtor kommer att plåga oss i år!
EMMA, EKONOMICHEF PÅ IKEA?
Emma har besökt Ingvar Kamprads imperium överdrivet många gånger senaste månaden.
På prisskyltarna vid korvkisoken kunde man läsa att en korv och en dricka kostar 5 kronor. Och att enbart en dricka kostar 10 kronor.
Emmas hjärna började sakta arbeta. Hur många köper egentligen bara en dricka? (Ja okej, den där Emma verkar inte ha alltför mycket saker att fokusera på...)
Emma förklarade för Mohammed i korvkisoken att det var fullständig idiotisk logik. Sedan gick hon. Med en korv och en dricka.
Idag. Två veckor senare. Kostar en korv fem kronor. En dricka kostar fem kronor.
Korv och dricka tillsammans kostar 10 kronor!
Thats logic! Tack IKEA! Min hjärna har fått frid.
Att det ska vara så svårt!
Maddes dag betod av att parkera, parkera om och parkera om igen!
Att det ska vara så svårt att hitta en parkering på en stor grusplan, ( ja det blir ju så om det står massa andra bilar i vägen)
Madde höll dessutom på att skrämma ihjäl en parkeringsvakt (eller lapplisa, ha ha) åtminstone verkade han tro det, men det blev ingen parkeringsböter, det är allt som avslöjas.
Ha ha, hade parkeringgubben sett den hä skylten hade Madde fått parkera!
Det är bara att konstatera det är varken Emmas eller Maddes starka sida det där med parkering.
Våra prototyper
Prototyper visas aldrig med namn eller bild.
Men prototyper är, som censuren visar, alltid glada. Av den enkla anledningen att de ständigt umgås med världens, nej förresten, universums gudomligaste människor. Punkt!
Emma & Madde, guds gåvor till männen... Eller hur var det nu??
♥ Lots of love
Nya saker stör harmonin
Prototyp skruvar ihop ett fult TV-bord. Han blir jättesur när jag säger att det är fult. Han menar på att det var jag som sa att jag ville ha det.
Men hallå, det var ju på skämt jag sa att jag ville ha det.
Nu står det iaf här i mitt vardagsrum. Fult och dant. Och jag stör mig. Massor. Prototyp pratar för sig själv om diverse skruvar och saker. Jag tittar på. Suckar lite då och då och spelar allmänt irriterad.
Jag har skitkul! Jag trivs med den här situationen. Munnen behöver inte alltid skratta och vara glad!
Varför föds inte alla lika glada och goa som vi?
Dagens fråga.
Eller dagens och dagens. Kalla det vad ni vill. En fråga i allmänhet, hursomhelst!
Varför tycker än del människor om att äta taggtråd?
Är det verkligen gott? Är det inte bäskt? Och får man inte ont i magen?
Whatever. Folk får äta vad dem vill. Men otrevliga och bitska människor är inte vår melodi.
Munnen den ska skratta och va glad... Osv osv
Strålande måndag!
Godmorgon!
Morgonrockarna på och sedan är det bara köra.
Ny vecka, nya krafter och tid för allt det där Du inte hann förra veckan.
Be careful outhere
SMILE AND SHINE!!!!!
Emma pratar överdrivet trevligt med alla!
Emma och Prototyp på CoopForum tidigare idag:
Emma: (Till en man som står och plockar lösgodis.) Men Heeeeej!
Mannen: Tja...
Emma: Hur mår du då? Det var länge sedan. Är allt bra?
Mannen: Jo tack, själv då?
Emma: Jo det är jättttttebraaa (överdrivet entusiastisk) Vad gör du nuförtiden?
Mannen: Jag har börjat jobba som snickare nu och det är roligt..
Emma: Ja gud, vad kul! Men du, vi ses, ha det så bra nu..
Emma till Protyp då de lämnat mannen: Gud vad mobbad du är. Varför pratade inte du Med Antis. Det blev ju jättepinsamt för mig, att bara jag prata.
Prototyp: Men Emma, det där var inte Antis.
Emma: Men oj, vem var det då?
Prototyp: Ingen aning, men du verkade ju veta det.
Emma: Ähhh nej..
SUCCÉBLOGG!!!!!!!!!!!!!
Det är förvisso söndag.
Men det är nästintill oundvikligt att inte ta ett glas vin, eller varför inte ett stort glas Champagne.
För det som hänt är värt att fira, på riktigt.
Vi står mållösa. Stirrar rakt fram. Skakar på huvudet.
Vad hände? Hur gick detta till? Är det på skämt?
Svar Niklas Erik Johan. Reality.
Bloggen lever. Vår älskade rosa propagandafyllda nonsenblogg lever. Lever stort till på köpet.
Under de senaste dagarna har vår bloggstatistik klättrat upp till oanade höjder.
Och vad har VI gjort för att förtjäna detta? Inte mycket. Inte något alls.
Skål för Stannatiden.blogg.se
Uppenbarligen känner ni er inte färdiga med oss. Och vi är inte färdiga med er heller, vänta ni bara! Nu kör vi!
ÄNTLIGEN!
Prototyp frågade den fråga man absolut inte får fråga (om man inte är en gubbe över 50 vill säga)
Han frågade om han skulle ha Slipover på sig!
Ha ha man hör ju till och med på ordet att det är förbjudet att ha slipover på sig, speceillt om man precis är 24 år fyllda.
Vågar knappt säga att han inte har någon smak!
En misslyckad Don Juan.
VI VILL VARNA KÄNSLIGA LÄSARE:
Men ibland måste man få skriva om otrevliga saker.
Saker som skulle kunna handla om patetiska killar med ABSOLUT inget i raggningsförmåga.
Sådana där killar som läspar då de pratar, leker tittut bakom dörrpostar och rodnar så fort man pratar med dem.
Killar som gör allt för att verka tuffa, men blir allt utom atraktiva.
Vi kan tåla mobbade killar. Men när man måste bli irriterad var femte minut på sitt arbete, för att en stor bebis vandrar efter en med tråkiga kommentarer om nonsens, då är man inte så jävla trevlig längre...
Ha ett bra liv! Det är en bra replik!!
Blogg-Historia!
Vi misstänker att du gjorde ditt gulldfynd någon vacker och solig dag i maj detta år.
Vi antar att Du då helt spontant klickade in dig på en mycket rosa hemsida med en slogan i stil med "Det var på skämt, eller så bryr vi oss inte om 100 år" och vi analyserar vidare att du sedan var läskigt "Stuck on us".
Under Din tid här på StannaTiden.blogg. se, har Du bland annat varit med om detta.
Mycket, mycket, mycket nöje!
Oj då!
Så smarta att vi råkade länka till Facebook i föregående inlägg.
KUL JUL!
Ni vet, Facebook, det där som alla människor har bara för att alla människor har det.
Finns man inte på Facebook så finns man teoretiskt sätt inte alls.
Time to say hello!
Nu har vi bloggmöte igen. Det är kul. Det händer ju ungefär lika ofta som man råkar ha pengar kvar på kontot den 24:e. Inte så ofta med andra ord.
Men ikväll är vi här. Livs levande och något rosa. Lagar frysta köttbullar, dricker äckligt pepparkakste och gör det vi är bäst på, ältar!
Vi förstår att ni saknar oss lika mycket som tandvärk på natten.
Glada som alltid!
Ola förföljer oss
Samtidigt som Madde sjunger Ola det högsta hon kan på en enslig landsväg, råkar Emma av en slump befinna sig vid det lokala köpcentret. Ännu mer av en slump och helt oväntat hamnar hon en meter från Ola som med sin vackra stämma skriker (sjunger) "Do you feel like I feel Emma (Nathalie)."
Och då låten i sig är så speciell, var det ännu mer speciellt att stå öga mot öga med vår Idol!
Ola vår stora stjärna på himlen, strax efter Måns...
Madde är bäst på att göra bort sig totalt!
Efter en stunds traskande på landvägen utan att se till en enda människa, lyckas Madde rata in den rätta kanalen och Olas låt Natalie spelas! Med tanke på uteblivet sällskap kan Madde tillslut inte hålla sig utan sjunger med i den längsta tonen på hela låten, och inte bara sjunger utan skriker rakt ut, allt vad hon kan!!
Precis när hon hämtat sig från den ansträngande manövern och traksar vidare, kommer ett par damer förbigående, ha ha inte konstigt att de såg lite häpna ut, till och med om de hade varit döva hade de inte kunnat undgå det hämska skriket/sången/vrålet.
Men men vad trist plats jorden hade varit om det inte fanns människor som kunde bjuda lite på sig själva ibland!
Madde står upp för alla dessa idag!
På lördag blir det fest!
Igår kollade vi på nyheterna. Skattefusk och en hemsk spädbarnsdöd.
Men det var ändå inte det våra öron reagerade på.
snarare när den där störiga dialkets-reporter-rösten talade om att det på lördag var dags för återföreing. ¨
Och inte vilken återföreing som helst. Det är dags för världens, förr i tiden, finaste "gäng"( ja det låter ritkigt mobbat att skriva gäng, men vi finner inget bättre ord.) However. Vi ska tillsammans dricka mängder av vin, leka konstiga lekar och framförallt vara glada för att Australiens statsminister och drottning låtit E komma tillbaka till Svedala.
Det här känns bra! Mycket nöje!
I just called, to say, I love you,...
Sådär!
Nu har Emma & Madde pratat telefon i en timme och 15 minuter.
Allt är ändå rätt som vanligt...
Emma ältar och Madde är smart.
Telefonsamtalets konstateringar i korthet:
- Emma är en dålig vän som SUGER på att höra av sig till folk.
- Madde måste klippa sin hund.
- Vi ska fika med J imorgon
- Old times saknas, mycket.
- Och "det där", det var i Spanien. Ja det var det. Efter en timmes ältande.
Stannatiden.blogg.se??????
Emma & Madde DÅ:
Det fanns en tid då vår blogg var stor. Då den var läsvärd, då vi hade hundratals besökare varje dag.
"Det är inte tiderna som förändras, det är människan."
Emma & Madde NU:
Fotnot:
De levande tajtsens storhetstid är förbi.
Men ni behöver inte oroa er.
Vi kommer tillbaka.
Då ännu galnare, tokigare och roligare än någonsin.
Håll utkik!
RIP MIAS CAFÉ
Förändringar är jobbigt.
Jobbigast just nu är att vi i söndags var och fikade på "Rayas Café" och inte på "Mias Café".
Jävla Raya. Vi gillar typ inte honom. Vi saknar Mia. Men mest Gunnar. Raya visste inte vad som hänt med Mia, vi känner sveda och värk i hjärtat.
Vad kan ha hänt?
Att slå ihop sitt älskade (?) café är inte likt Mia. (Inte för att vi kände henne, men vi kan tänka oss att det inte var typiskt henne.) Och Gunnar? Mias fina, tröga och förvirrade man, vad har hänt med honom?
Inget kommer någonsin att bli som förut.
Vår värld har rasat, i tusen tusen bitar. Och minnena från förr smärtar ständigt. Minnen om hur vi satt på Mias café. Typ.
Jobbiga barn!
Som sagt, Åbroparasollet är borta, och likaså alla möblerna på Emmas vackra uteplats. Sommaren är på riktigt pasé med andra ord!
Men det hindrar ändå inte Madde från att besöka Emma.
Väl ute på varsin pinnstol kom våra favorit-hata-grann-barn. De är ganska söta egentligen. Men verkar ändå ha den där sjukdomen, som vi på riktigt skäms att skoja om...
Jobbigt grannbarn: Hej är er tortyrmaskin hemma?
Emma: Nej..
Annat jobbigt grannbarn: Kan vi få de där blommorna som ligger där?
Emma: Mmm. Jag hällde ut dem för två minuter sedan för att de stinker och är vissna.
Jobbigt grannbarn: Tack, kan vi få något mer, typ ert staket eller nåt?
Madde: Ähh nej.. Gå och lek nu..
