Ett jävla år sedan
Ni kanske tänker. "Ohh trevligt, ägg".
Vi tänker: "Wow, ett år sedan. Ett år sedan vi härjade loss för kung och fosterland."
Påsk 2007. Är den mest minnesvärda och storslagna helg vi kan minnas.
Påskklänning. Agatonsko. Tajts.
Ja, rubbet. Allt föddes här. Vi ägde såväl Stockholm som Huddinge...
GLAD PÅSK!
Long time, no see.
Vi har också varit fjortisar.
Då var vi coola och tyckte om att sitta i MC-Donalds-gubbarns knä.
Vi tyckte också om att dricka oss fulla på häxblandad sprit.
Ligga i buskar halvt medvetslösa.
Det var en rolig tid helt enkelt.
Bilden ovan är tagen för ganska exakt sju år sedan.
Vi var 15 år!
Those were the days
Äntligen vänner, vi har vår förfest.
Ensamma. Som förr i tiden, när vi ägde hela världen. (Nu äger vi bara halva.)
På vår alldeles egna förfest garvar vi främst åt vilka fantastiskt roliga människor vi är.
- Som när vi gick till Konsum och frågade efter en kartong. - Vad för kartong? undrade kassörskan. - Vi vet inte, svarade vi. Sedan gick vi.
- När vi fikade hos Mia & Gunnar och frågade Mia om Gunnar var bra i sängen.
- När vi var mitt i stan och låtsades att vi var elitidrottare. Stannade vid varje pelare och stretchade.
- När vi träffade småkillarna och låtsades vara skitkåta.
- När vi gick runt i ett hyreshus och knackade på alla dörrar för att fråga om någon ville ha fest med oss. Många var på.
- Som alla de gånger vi arrangerat galna efterfesterer klockan 5 på morgonen.
- Som alla de gånger vi raggade killar på skämt.
- Som alla gånger vi strippat för Boxbilar.
- Som alla gånger vi smörat för människor för att få det vi velat.
NU AVSLÖJAR VI ALLT!
Dagen idag är sensationabel. Vi kringgår det vanliga och går ut med lite hemlig fakta om oss själva.
Var snälla och håll i hatten ordentligt. Detta är stort. Och lär bara hända en gång.
(Skrolla ner och få reda på tre riktigt intima och hemliga saker om oss båda.)
Emma:
- Snattade en gelegroda på Konsum 1989
- Skolkade från en NO-lektion 1999
- Struntade i att skölja salladen på grillkisoken hon arbetade på 2000
Madde:
- Förfalskade sjukintyg till gympaläraren 1998
- Smällde sönder en geting 2005
- Fuskade på ett matteprpv 2001
ÖVERLEVER NI DESSA SHOCKARTADE ERKÄNANDEN?
BILSTÖLD?
Detta bevisades på riktigt en kall Novemberdag för 4 år sedan.
Efter jobbslut då Emma skulle köra sin vän Madeleine hem:
Väl inne i bilen skriker Emma högt ut all sin förtvivlan.
- Någon har snott min stereo!
Madde tittade bekymrat på sin uppgivna kompis och menade stöttande att en stereo ändå är en värdslig sak. Men Emma fortsätter sin sorg.
- Alla mina gosedjur i baksätet är borta. Och gud, någon har bytt ut min sportratt. Och min blå sportväxelspak. Och det värsta, bilen går inte att starta.
Emmas tårar rann och Madde kände stor maktlöshet tills hon fick syn på en boendeparkeringsbiljett i fönsterrutan.
- Men Emma, du har väl ingen boendeparkering. Jag tror vi sitter i fel bil!
Och svar Johan Adam.
Det gjorde vi.
Generat och obemärkt gick vi ur bilen.
Två bilar bakom stod Emmas "Sunny."
Redo att ta oss hela vägen hem.
(JA, gosedjur, stereo, sportratt och sportväxelspak fanns givetvis kvar.)
Det var då det!
Regnet idag får oss att tänka på alla regniga dagar sommarloven i 7:an hade att erbjuda.
Då vi slet som argsinta oxar för att förverkliga våra Hollywoodrömmar.
Strävan var att nå kändisskap med löpsedlar i Aftonbladet.
Vi hade:
Ett litet filmcrew
Ett rättvist manuskript, med exakt lika många repliker var
En rad statister som alltid blev sjuka då det var dags för inspelning
Asmånga tråkiga fjortiskämt.. (?)
En filmkamera från medeltiden, typ.
Ett urval av filmerna vi gjorde var "Scream" "Spice Girls the movie" "Svensson Svensson" och en helt egenkomponerad historia vid namn "Tajkon Tajkon".
I dag finns filmerna arkiverade i låst kassaskåp med 6-siffrig kod och kommer med all säkerhet inte ut därifrån förns någon stackare av oss ska gifta sig....
Den blomstertid nu kommer
Skolavslutning:
I dessa tider är det svårt att undgå.
Omöjligt att missa alla lyckliga skolbarn som ordagrant springer ur skolans kvalserbelagda lokaler.
Åkte förbi "stora stranden" idag.
Stranden där högstadiebarnens skolavslutningsnatt kommer att äga rum.
En gång för mycket länge sedan gick vi ur nian....
Då var det vi som smusslade in häxblandningar i röda shampoflaskor.
Då var det vi som tappade mobiltelefoner i havet, vi som hånglade med äldre killar i skogen och vi som fick gräsfläckar på våra nya rosa "Scala byxor"
Det var givetvis också vi som däckade i någon taggig buske för att senare bli väckta av nattvandrare med störiga dialketer.
However.
Fan vad kul man hade!
LIVET PÅ STUREPLAN!
Nu är det så att man blivit fruktansvärt vis och förståndig på äldre dagar.
Man har förstått saker man under 2004:as Buddha-onsdagar aldrig trodde man skulle förstå.
Till exempel, att det är mycket trevligare att gå ut söder om stan.
Att antal besuttna VIP-avdelningar inte spelar roll, och heller inte att gå före en kö är detsamma som en orgasm.
Det finns mer än Stureplan. Det finns mer än en blank yta, som saknar allt vad personlighet heter..
Vi har ett kärt minne att dela med oss av om just världen på "andra sidan".
Ett minne som bevittnar hur kränkande det där livet kan vara för de dödliga människorna.
Tänk er stekhet sommar.
Sveriges största semesterparadis, en viss vecka. (v.27)
Föreställ er universums längsta kö och lägg till ca. 10 meter.
Inse också att skyfallet från himlen inte var nådigt och att ingen stackare i den milslånga kön, ägde ett paraflax.
Tänk er hur kön stått still i ca. 3 timmar, ingen kommer in, bortsett från alla högt prioriterade VIP-människor.
I ett sådant läge tar vi ALLTID saken i egna händer.
Vi tyckte så synd om alla människor på utsidan att vi hitatde en nödutgång på insidan.
Vi öppnade dörren och agerade dörrvakt.
Jävligt olagligt, men jävligt kul.
Om man inte kände för att släppa in någon var det bara att skylla på ålder eller klädsel.
Vad är demokrati?
Det är sjukt att människor väljer att förnedra sig, genom att stå i en kö 7 timmar. För att inte komma in. Då det finns andra ställen att dansa till "Hej hej Monika på".)
Hade vi tagit inträde hade vi blivit väldigt rika den kvällen.
Emma & Madde alias Fadde
KÄRLEKEN VAR BÄTTRE FÖRR!
Kärleken var lättare förr, eller var det människan som var lättare förr?
Som t.ex. då man satt hela tjejgänget i högstadiets caféteria och diskuterade killar ungefär såhär:
- Men asså, vem vill du vara kär i da?
- Mää ja ba, tycker liksom hanba typ är söt.
- OK, men ta han da.
Sedan var det liksom klart. Så var man kär, lycklig och hade fjärilar i magen.
Nu har ju kärleken vuxit till värsta vetenskapen. Ordet kär har blivit så förbannat stort att vi glömt bort vad det egentligen betyder, och hur det känns.
- Är du kär i honom då?
- Nej gud, verkligen inte kär.
Nuförtiden väntar man på någon omtalad känsla som ska fylla själen, att man kanske missar flera kärlekar på vägen.... (?)
Trots att kärleken på högstadiet oftast inte utvecklade sig till något stort eller viktigt kanske det var just det som var charmen. Och tänk vad underbart att idag, få välja ut ett offer och sedan bara vara tokkär resten av våren.
Det var bättre då!
LÄSKIGA FÖRFÖLJARE
... Ja det var då det.
Nu har ju nämligen Emma gått och blivit åtminstone nästan helt normal.
Men förr i tiden var det inte lika mycket hopp om livet.
Det var nästan så pass att Madde vid ett flertal tillfällen övervägde att skapa ett skyddshus åt sin vän. Med särskillda galler för psykiskt störda människor.
14-åriga Emma arbetade på grillbar och fick snabbt en mystisk och något vrickad advokat efter sig. Mannen i fråga blev sedan en kär maskot i år framöver. Kär & kär??? obehaglig snarare.
Den allmänt skumma, svårlästa och engelsktalande kvinnan Virginia som blev en riktig stalker efter Emma då hon jobbade i ICA-butik. Kvinnan kom med presenter varje dag. Och fotografier som hon fotat av Emma vid olika mystiska tillfällen.
Killen från Teneriffa som arbetade i en minishopp var nog värst av alla. Han blev besatt och följde efter oss vart vi än gick. Han köpte halsband till Emma och kärleksförklarade sig , han visade exakt alla psykiska sidor. Sista dagen skrämde han livet ur oss, då han hotade att skära upp sig med kniv om Emma åkte hem. Vi blev rädda och gick därifrån. Han skar upp sig och blodet rann.
Kinasnubben. Som iofs inte är otäck. Men som lagt alla Emmas gester på minnet, vet allt och kan personnumret utantill. Har sedan dykt upp på en rad otippade ställen och nöjt talat om att han ordnar fest den 15/5.
Osv. osv. osv.
Faktiskt är det där bara exempel på alla knäppa människor som gjort sig synliga i Emmas liv.
Som sagt. Hon har blivit bättre på att möta dem. Men än har hon väg kvar att gå...
FJORTISAR
Ja det var då det.
Då hjärnhalvorna inte riktigt samarbetade som de skulle och DPF-tillståndet snarlikare borde hetat Sova-i-busken-och typ-spy-full" .
Vad pratar vi om? Givetvis den fasen vi alla vandrat igenom med bestämda kliv.
Fjortistiden.
Egentligen var det kanske inte underbart just då. Men nu, då man är gammal & vis, är det rätt skojigt att se tillbaka på den där "jag-vill-passa-in" perioden.
Då det var coolt att spy, coolt att bli kallad slampa fast att man inte ens var det, coolt att aldrig minnas.
Vi var fjortisar ut i fingerspetsarna, rökte bakom kyrkor och fick hjärnskakningar i bakluckor. Trillade i sjön och spydde ner dyra kläder. Men så var det. Det var kul.
