LIVET PÅ STUREPLAN!
Nu är det så att man blivit fruktansvärt vis och förståndig på äldre dagar.
Man har förstått saker man under 2004:as Buddha-onsdagar aldrig trodde man skulle förstå.
Till exempel, att det är mycket trevligare att gå ut söder om stan.
Att antal besuttna VIP-avdelningar inte spelar roll, och heller inte att gå före en kö är detsamma som en orgasm.
Det finns mer än Stureplan. Det finns mer än en blank yta, som saknar allt vad personlighet heter..
Vi har ett kärt minne att dela med oss av om just världen på "andra sidan".
Ett minne som bevittnar hur kränkande det där livet kan vara för de dödliga människorna.
Tänk er stekhet sommar.
Sveriges största semesterparadis, en viss vecka. (v.27)
Föreställ er universums längsta kö och lägg till ca. 10 meter.
Inse också att skyfallet från himlen inte var nådigt och att ingen stackare i den milslånga kön, ägde ett paraflax.
Tänk er hur kön stått still i ca. 3 timmar, ingen kommer in, bortsett från alla högt prioriterade VIP-människor.
I ett sådant läge tar vi ALLTID saken i egna händer.
Vi tyckte så synd om alla människor på utsidan att vi hitatde en nödutgång på insidan.
Vi öppnade dörren och agerade dörrvakt.
Jävligt olagligt, men jävligt kul.
Om man inte kände för att släppa in någon var det bara att skylla på ålder eller klädsel.
Vad är demokrati?
Det är sjukt att människor väljer att förnedra sig, genom att stå i en kö 7 timmar. För att inte komma in. Då det finns andra ställen att dansa till "Hej hej Monika på".)
Hade vi tagit inträde hade vi blivit väldigt rika den kvällen.
Emma & Madde alias Fadde
