KÄRLEKEN VAR BÄTTRE FÖRR!
Kärleken var lättare förr, eller var det människan som var lättare förr?
Som t.ex. då man satt hela tjejgänget i högstadiets caféteria och diskuterade killar ungefär såhär:
- Men asså, vem vill du vara kär i da?
- Mää ja ba, tycker liksom hanba typ är söt.
- OK, men ta han da.
Sedan var det liksom klart. Så var man kär, lycklig och hade fjärilar i magen.
Nu har ju kärleken vuxit till värsta vetenskapen. Ordet kär har blivit så förbannat stort att vi glömt bort vad det egentligen betyder, och hur det känns.
- Är du kär i honom då?
- Nej gud, verkligen inte kär.
Nuförtiden väntar man på någon omtalad känsla som ska fylla själen, att man kanske missar flera kärlekar på vägen.... (?)
Trots att kärleken på högstadiet oftast inte utvecklade sig till något stort eller viktigt kanske det var just det som var charmen. Och tänk vad underbart att idag, få välja ut ett offer och sedan bara vara tokkär resten av våren.
Det var bättre då!
Ja! Visst var den! Trevligt med lite nostalgi från era liv!
