Sköna barn!

Det är härligt med barn.
Inga krussiduller, de skildrar bara verkligheten exakt så som den är.
M 6 år imiterade sina fröknar idag, och då hon framställde mig fick jag mig både en tankeställare och ett gott skratt.
- Är jag verkligen sådär obstinat/stressad/disträ?
Att döma av hennes charad var jag åtmistone glad och positiv, jag skrattade konstant hela tiden. Att jag verkade förvirrad och klantig måste hon fått om bakfoten... Eller inte!

Hursomhelst fick jag ännu en gång bekräftat för mig själv vilken underbar människa jag är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0