Vår begreppsbildning
Kvällen började lika bra som alltid men slutade med smärtfylld ångest.
Inte något negativt utan något positivt... Givetvis.
På kuppen blev vi ju, ett numera väl missbrukat begrepp, rikare. Ett begrepp som vi sedan stolt men omedvetet förmedlat till alla vi känner. (Vi har ju inga vänner så det gick rätt fort... )
Hursomhelst.
Trots att det tog veckor att smälta, ett dussin middagar med ältande och ett forcerat nervrak till Emma (inte heller ovanligt) kom dagen då "gråten" återgick i "skratt".
"Dumheter växer man av" (Jaså gör man? Det var något nytt?
Iaf. Denna händelse bottnade givetvis i för hög alkoholkonsumtion. Och där växte begreppen för de olika tillstånden fram. De tillstånd man som människa faktiskt kan befinna sig i, om man på något sätt råkat dricka utan att tänka. (Händer det verkligen, näää)
Titta på TV-full- Då tycker man fortfarande att Loket Olsson är tjock, typ...
Sminka sig full- Det är logiskt möjligt att göra en fin makeup. Om man sedan lyckas är en annan femma.
Åka tunnelbana full- Jättebra tillstånd! plånboken ropar nämligen halleluja!
Komma in på krogen full- Man kan fortfarande skapa ögonkontakt med en annan människa, hitta plånboken och stå åtminstone relativt stadigt på marken.
Bli-tittat-surt-av-en-vakt-full- Big Brother is watching you. Men du vet fortfarande om det....
Och nu. Då omdömet och vettet fullständigt blåst bort. Då man tappat spärren i toalettkön och då handlingarna sker 10 minuter före tänkandet. Då är man det som vi var den där kvällen. DPF.
Dessvärre säger säkert någon svensk lag att förkortningen inte kan skrivas ut här. Men vi kan säga som Brasse i "Fem Myror" skulle sagt. Fel fel fel. Allt var fel. Och vi var fel.
Kära ni. Undvik det där med DPF.
