Vår lördagkväll!
Efter att ha stått ca. 20 minuter i den positionen som visas på bilden lyckades vi enas om aktivitet.
Våra diskussioner tar alltid lång tid.
Särskillt då Emma hellre visslar gissningsleken.
-Gissa vilken låt det här är?
- Säkert Linda bengtzing, vad annars?
Hursomhelst. Vi enades om umgänge och det alternativet var bra valt.
Vi hade en kul kväll och dansade givetvis Fylkingdansen på dansgolvet då Cara Cara Mia spelades.
Roligt var också då brandlarmet gick.
FIRE FIRE, PLEASE LEAVE THE BUILDING.
- Med världens mest mobbade stämma. Det lät inte precis panikartat.
Vi lämnade inte byggnaden förns dem stängde. Och Emma fick en svår chock då Madde insisterade på efterfest.
Vi tog med oss Güntrarna hem och körde järnet med deras mustacher.
Efterfesten var bra, timmarna gick, alkoholen flödade och Tajtspelet fick för en gångs skull introduceras för nya människor.
Efter förlust, känner man törst!
Hockeyförlusten lämnade vi fort bakom oss. Efter att ha våldskastat lite Dart konstaterade vi att vi inte var några stjärnor mer än i fantasin. (Som vanligt.)
Tajts-spelet 
fick tas fram och förfesten var i fullans akt. Vi skrattade lika mycket som vanligt åt våra så egentligen tröttsamma skämt. Bakgrundsmusiken var givetvis de trevliga Öststatiska bidragen i Melodifestivalen. (Vi går inte in på åsikter om det där.)
Stämningen var på topp och alkoholintagsmätaren visade tillstånd: Åka- tunnelbana-full.
Vi tog saken i egna händer och laddade kappsäcken med diverse alkoholhaltiga drycker.
Bildbevis på att vi åker tunneltåget.
En helt vanlig helg!
PARTY! Med STORA bokstäver... Som vanligt såklart, det är ju helg för guds skull!
Nu gör vi det igen:
Sjunger högt till Linda Bengtzings "Han är min"
Spelar Tajts-spelet
Dricker våra "mini" klunkar
Inser att vi inte kommer att hinna med tunnelbanan den här gången heller... Bäst vi väntar på nästa och dricker lite mer
Tar taxi tillslut (speciellt om någon annan betalar)
Florerar bland diverse trevliga människor (raggar på allt som finns, speciellt i andras ögon)
Går till något snabbmatsställe innan vi går hem
Somnar på golvet...
En helt vanligt helg...
Hur gammal är jag nu igen?
Diskussion om utgång och ålder.
Emma:
Madde: Men asså. Du är inte 48 som du får för dig ibland.
Emma: Nej jag vet, hur gammal är jag nu igen?
Madde: 21, och drick vin nu så orkar du gå ut.
Emma: Okej..
Missa inte giganternas kamp!
VS 
Då var det dags igen.
Vi är laddade, vi är heta.
Öl, Sverigetröjor och ett par snygga killpolare är allt man behöver för denna klassiska kamp.
4-3 till Sverige är tipset från coachen.
Upp med nävarna kör hårt. Ni ska se att det går!
Thats the way we like it
Helgen är här!
Nu ska knappen tryckas på ON.
Från inställning "Seriös" till inställning "Oseriös".
Svårare än så är det inte.
Pinkys bortgång
Man kan festa och ha dunderkul en hel kväll. Det kan kännas som att ingen skulle få rubba tillvaron.
Men vi vet. Vi har lärt oss.
Tappar man bort sin telefon rasar hela livet. På få sekunder försvinner ett helt liv som en våg på vattnet. (Drastiskt, jag? Nää)
Pinky försvann. Hastigt och lustigt. Och paniken var ett faktum. Ett faktum var också Emmas ilska på Madde. Som att hon skulle tagit den liksom. I det aktuella skedet var saker och ting inte så roliga, men nu skrattar vi åt catfighten. Emma tänkte absolut inte sova bredvid Madde utan insisterade på att sova på golvet. Demonstrativt lade hon sig sedan med alla kläder för att inta sovposition.
Det slutade som det slutade. Då det råkade ligga någon där bredvid på golvet.
Men det var ju givetvis bara på skämt.
Nästa dag bar det iväg till telefonaffären.
Där lärde vi oss att är man tillräckligt trevlig kan man få en ny telefon gratis.
DAGEN VAR RÄDDAD OCH SÅ OCKSÅ LIVET!
Sköna lekar förlänger livet
För att skapa lite "alla-tittar-på oss-och-ni-är-knäppa" stämning på krogen kan man alltid ta fram en tändare. Helst en lila. Sedan kan man snurra på den, om man kan, för det är lite svårt att få fjong.
Den som tändaren pekar på ska sedan....'
Ja, whatever du vill att din, kanske efter det momentet inte längre bästa vän, ska göra.
Sist fick t.ex. Emma gå fram till två mobbade killar och spela intresserad i två minuter.
Pinsamt var inte att prata med dem. De var ganska trevliga och rätt positiva.
Pinsamt blev det däremot när J ropade att två minuter passerat för länge sedan. Killarna kände sig nog rätt förudmjukade. Madde fick försöka sno åt sig en gratisdrink men det gick inte, bartendern gillade inte tajts sa han.
Ett PS bara. Vår alldeles egna konsum har fått mini-vagnar.
Vår begreppsbildning
Kvällen började lika bra som alltid men slutade med smärtfylld ångest.
Inte något negativt utan något positivt... Givetvis.
På kuppen blev vi ju, ett numera väl missbrukat begrepp, rikare. Ett begrepp som vi sedan stolt men omedvetet förmedlat till alla vi känner. (Vi har ju inga vänner så det gick rätt fort... )
Hursomhelst.
Trots att det tog veckor att smälta, ett dussin middagar med ältande och ett forcerat nervrak till Emma (inte heller ovanligt) kom dagen då "gråten" återgick i "skratt".
"Dumheter växer man av" (Jaså gör man? Det var något nytt?
Iaf. Denna händelse bottnade givetvis i för hög alkoholkonsumtion. Och där växte begreppen för de olika tillstånden fram. De tillstånd man som människa faktiskt kan befinna sig i, om man på något sätt råkat dricka utan att tänka. (Händer det verkligen, näää)
Titta på TV-full- Då tycker man fortfarande att Loket Olsson är tjock, typ...
Sminka sig full- Det är logiskt möjligt att göra en fin makeup. Om man sedan lyckas är en annan femma.
Åka tunnelbana full- Jättebra tillstånd! plånboken ropar nämligen halleluja!
Komma in på krogen full- Man kan fortfarande skapa ögonkontakt med en annan människa, hitta plånboken och stå åtminstone relativt stadigt på marken.
Bli-tittat-surt-av-en-vakt-full- Big Brother is watching you. Men du vet fortfarande om det....
Och nu. Då omdömet och vettet fullständigt blåst bort. Då man tappat spärren i toalettkön och då handlingarna sker 10 minuter före tänkandet. Då är man det som vi var den där kvällen. DPF.
Dessvärre säger säkert någon svensk lag att förkortningen inte kan skrivas ut här. Men vi kan säga som Brasse i "Fem Myror" skulle sagt. Fel fel fel. Allt var fel. Och vi var fel.
Kära ni. Undvik det där med DPF.
